Handikapp och kommunikation

Rätten till kommunikation är en avgörande fråga när vi pratar om respekt och värdighet för personer med funktionsnedsättning. Även om det är en grundläggande mänsklig rättighet, negligeras den ofta. Anledningarna är många, jag har god insikt i detta: svårigheter att införa ett kommunikationsverktyg, trötthet hos föräldrar, brist på utbildning, tidsbrist…

Men åtkomst till kommunikation är inte bara en förutsättning för att utveckla andra färdigheter eller bli självständig, utan den är framför allt avgörande för individens välbefinnande och mental hälsa.

Personligen, av alla kampanjer jag driver som mamma till ett barn med funktionsnedsättning, är åtkomsten till tillfredsställande kommunikation en av mina allra viktigaste frågor, eftersom jag kan vittna om den otroliga utvecklingen Pablo har gjort tack vare AKK och den enorma påverkan det har haft på hela familjen.

Många beteendeproblem beror på brist på kommunikation. Bara för det borde man vara intresserad av frågan ur ett rent egoistiskt och praktiskt perspektiv som föräldrar eller proffs. Försök att förmedla ett budskap utan att använda talat eller skriftligt språk. Inte lätt, eller hur? Försök att förutspå din vecka utan agenda eller klocka. Det är garanterad panik!

Men missta er inte, det räcker inte med att hitta ett bra kommunikationssystem för att barnet eller den unge ska kunna förstå och kommunicera. Ingenting är mirakulöst, det kräver engagemang och tid, särskilt i början. Man måste modellera för att barnet ska förstå hur det ska göra och kunna ta till sig det. Men det är värt det!

Det har gått över 15 år sedan vi började arbeta med AKK tillsammans med vår son. Våra hjälpmedel har utvecklats eftersom Pablo har vuxit och med honom hans förmågor och behov. Trots ett mycket gott förståelse, talar Pablo mycket lite, några monosyllabler som motsvarar ord som bara vi, hans närmaste familj, förstår. Men han kommunicerar mycket!

Lärandet av gester och igenkänningen av bildsymboler MAKATON var en lång process och det krävdes familjens hela engagemang för att skapa en modellmiljö. Pablo hade ett pärm med bildsymboler för att kommunicera och en visuell schema (också med bildsymboler) för att förutsäga dagsschema och minska ångest inför det okända. Därefter kunde vi införa ett veckoschema och slutligen ett månadskalender. En hel process som hjälpte honom att orientera sig i tiden och bättre hantera oförutsedda händelser.

Man får inte underskatta den fantastiska kommunikationsverkyggen som är livsboken. Ingenting motiverar så mycket som att