Hur ser man till att en ny elevassistent, personalen på korttidsboendet eller en vikarie redan första dagen vet vem personen är och hur man kommunicerar med henne? Med ett kommunikationspass: ett litet dokument skrivet i jagform, som presenterar henne, förklarar hur hon uttrycker sig och hur man hjälper henne, och som följer med henne vart hon än går.
Vad är ett kommunikationspass?
Det är ett kort dokument, ofta med bilder, som samlar det man behöver veta för att kommunicera väl med en person som pratar lite eller inte alls. Idén kommer från Skottland: Sally Millar, logoped vid CALL Centre i Edinburgh, tog fram den i början av 1990-talet så att varje ny yrkesperson inte skulle behöva börja om från noll (TechLab, 2024).
Passet beskriver ingen diagnos: det handlar om personen, om vad hon tycker om och om hur man pratar med henne. Det bygger vidare på kortet ”Så pratar du med mig”, som ryms på några rader och öppnar ett samtal med en främling; passet riktar sig till dem som ska tillbringa tid med personen.
För vem och när?
För alla som har komplexa kommunikationsbehov, barn som vuxna, oavsett orsak. Det kommer främst till nytta vid övergångar:
- En ny plats: skolstart, ny verksamhet, dagverksamhet, korttidsvistelse, kollo.
- Nya personer: elevassistent, vikarie, barnvakt, ny personal, grannar.
- En sjukhusvistelse: då kompletterar det hälsopasset (mediciner, allergier) som beskrivs i Kortet ”Så pratar du med mig”.
Vad ska stå i det?
Sally Millars mall har ett femtontal rubriker som man kan behålla, ta bort eller anpassa (TechLab, 2024). De mest användbara:
- Vem jag är: förnamn, ålder, ett foto, vem jag bor med.
- Hur jag kommunicerar: tal, gester, tecken, bilder, surfplatta; mitt ja och mitt nej, med den exakta gesten.
- Hur du hjälper mig att kommunicera: prata långsamt, visa mig bilderna, ge mig tid att svara, ge mig alternativ.
- Vad jag gillar och inte gillar: det som gör mig glad, det som irriterar mig, det jag inte står ut med (ljud, väntan, att bli berörd).
- Mitt liv: viktiga personer, saker jag gärna pratar om, vad jag klarar själv och vad jag behöver hjälp med, mat och dryck.
- I en nödsituation: vem man ska ringa, och hur.
Vem jag ärFörnamn, ålder, foto
Hur jag kommunicerarMitt verktyg, ja och nej
Hur du hjälper migPrata långsamt, vänta
Vad jag gillarOch vad jag inte gillar
Rubrikerna ”Hur jag kommunicerar” och ”Vad jag gillar och inte gillar” kan fungera som en liten signalordbok: ”När jag gungar och ler är jag glad”, ”När jag håller för öronen är det för högljutt för mig”. För en person vars beteenden ibland är ett budskap, se Utmanande beteenden.
Hur skapar man det?
Samla inFrån anhöriga och personal
SkrivaTillsammans med personen
VisaFör varje ny samtalspartner
UppdateraOch skriv datum
- Låt personen vara med. Skriv tillsammans med henne eller åtminstone när hon är närvarande, och låt henne godkänna varje sida (TechLab, 2024).
- Skriv i jagform: ”Jag vill att du säger till innan du rör vid mig”, hellre än ”Han tycker inte om att bli berörd”.
- Var positiv och konkret. Ingen medicinsk jargong, ingen lista över svårigheter: det personen kan, och det som hjälper henne.
- Håll det kort. Några sidor; en version på en enda sida för snabb läsning, till exempel i receptionen på en verksamhet (TechLab, 2024).
- Anpassa formen efter ålder och läsförmåga: bilder, foton, eller bara text för en vuxen som läser.
- Datera det och läs igenom det vid varje förändring: nya ord, nytt verktyg, ny klass.
Ett exempel på en sida
Hej, jag heter [förnamn] och är [ålder] år. Jag förstår mycket, men jag pratar lite. För att säga ja [nickar jag]; för att säga nej [vänder jag bort huvudet]. Jag använder också bilder på min surfplatta: ge mig tid att svara. Jag älskar [musik] och [promenader i parken]. Jag tycker inte om [höga ljud]. Om jag [håller för öronen], ta mig till en lugnare plats.
Papper eller digitalt?
Båda. På papper (kort, A4-blad, litet häfte) kan passet läsas utan apparat, får plats i väskan eller ryggsäcken och kan lämnas till personalen. På surfplattan kan det läsas upp och ändras på några sekunder; men appen kan inte själv tala om för en främling att den behöver letas fram (TechLab, 2024). Ha därför en utskriven version på en sida, och den fullständiga versionen i verktyget.
Kommunikationspasset i Buddy
I Buddy skapar du passet på mindre än fem minuter: öppna Böcker, tryck på Skapa en bok och välj mallen ”Kommunikationspass”. Allt är redan ifyllt, rubriker, bilder och exempel: du byter bara ut exemplen mot det som gäller personen och fyller i ”…”. Uppläsningsknappen läser upp sidan, boken kan delas med teamet via en länk, och den kan skrivas ut som pappersversion.
Gratis mallar
- CALL Scotlands mallar, på engelska, där arbetssättet har sitt ursprung.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mot kortet ”Så pratar du med mig”?
Kortet ryms på några rader och används för att inleda ett samtal med någon man möter: en expedit, en läkare. Passet är mer fullständigt och riktar sig till dem som ska stötta personen under en längre tid. Kortet kan för övrigt vara passets första sida.
Vem ska fylla i det?
Personen själv, med hjälp av dem som känner henne bäst: familj, personal, vänner. Var och en bidrar med det de ser; personen väljer vad hon vill berätta om sig själv.
När ska det uppdateras?
Vid varje viktig förändring (nytt verktyg, nya ord, nytt boende) och minst en gång om året. Skriv datumet för den senaste uppdateringen på första sidan.
Pictalk Buddy samlar AKK-tavlor, visuellt schema, guidade sekvenser och livsböcker, med samma bilder, på Android, iOS, webben och klockan. En app där du betalar vad du vill, utvecklad av en ideell förening. Upptäck Buddy
Källor
- Régent, A., 2024, Le passeport de communication, faktablad, TechLab, APF France handicap.
- CALL Scotland, Personal Communication Passports.
- CAApables, Outils.