Hur hjälper man en person att använda sitt AKK-verktyg? Genom att själv använda det framför henne, varje dag: du pratar och trycker samtidigt på hennes bilder (modellera), du ger henne tid (vänta) och du reagerar på vart och ett av hennes försök (svara). Det är en av de bäst underbyggda strategierna inom AKK, och den går att lära sig på några timmar.

Vad är modellering?

Att modellera är att ”prata AKK” framför personen. Under en aktivitet som intresserar henne säger du din mening högt och trycker, på hennes surfplatta, telefon eller papperstavla, på nyckelorden i meningen. Det kallas också AKK-modellering eller, på engelska, aided language input och aided language stimulation. Principen: det personen ser och hör ska likna det man förväntar sig att hon ska uttrycka med sina symboler (Beukelman & Light, 2020).

Att modellera är inte att låta henne härma. Du kräver ingenting: inget ”Visa mig MER”, inget ”Var är DRICKA?”. Du visar hur man använder verktyget.

Varför är det nödvändigt?

Ett barn som lär sig prata hör över en miljon ord innan det säger sitt första (Hart & Risley, 1995). Ett barn som kommunicerar med bilder ser nästan aldrig någon använda dess symboler: även utbildade samtalspartner modellerar ofta mindre än 10 % av det de säger (Romski & Sevcik, 2003). Man ber barnet uttrycka sig på ett språk som det nästan aldrig har sett någon prata.

Flera metaanalyser visar stora effekter av modellering på förståelsen, och ännu större på uttrycket (Allen m.fl., 2017; Biggs, Carter & Gilson, 2018; O'Neill, Light & Pope, 2018). Effekterna syns hos små barn såväl som hos vuxna, vid autism, cerebral pares, Downs syndrom och intellektuell funktionsnedsättning, oavsett om förebilden är en förälder, en klasskamrat, en elevassistent eller en logoped, och med en papperstavla såväl som med en app.

Modellering räcker inte alltid: små barn lärde sig fler ord när de också uppmuntrades att använda symbolerna (Romski m.fl., 2010). Därför har den här guiden tre steg.

Hur börjar man redan den här veckan?

1. Ha verktyget nära till hands vid måltider, bad, lek och resor. För kladdiga aktiviteter, ordna en laminerad version eller ett skyddsfodral.
2. Välj ett till fem målord för veckan, till exempel MER, KLAR, HJÄLP MIG, TITTA, INTE, och visa dem vid varje naturligt tillfälle (det kallas ”fokuserad stimulering”). Blanda mycket vanliga småord med personliga ord som motiverar (systerns namn, den älskade tecknade serien): kärnord är nödvändiga men räcker aldrig (Laubscher & Light, 2018). Se Vilka ord ska finnas i verktyget.
3. Modellera under favoritstunderna: lek, måltider, bad, tecknade serier, utflykter. Börja med två eller tre stunder om dagen och utöka sedan.
4. Prata som vanligt, tryck på ett eller två nyckelord. ”Åh, vill du ha mer vatten?” och tryck på MER; ”Vi går ut och leker” och tryck på GÅ och sedan LEKA. Behåll en hel mening i talet, aldrig telegramstil (”du dricka vatten”), även om skärmen bara visar två av orden (Fey, 2008).
5. Lär dig själv var orden finns. Vuxna modellerar lite framför allt för att de letar långsamt efter orden. Med ett ordförråd där orden aldrig flyttas lär du dig platserna samtidigt som personen (se Organisera rutnätet).
6. Variera budskapen: inte bara be om saker, utan också kommentera (”det är roligt”), säga nej (”inte det där”), fråga (”vad är det?”). Se Mer än att be om saker.

Vänta: hur länge?

Tal går i 150 till 250 ord per minut; kommunikation med hjälpmedel är vanligtvis 15 till 25 gånger långsammare. Utan stöd ser man nästan alltid samma mönster: samtalspartnern tar de flesta turerna, väljer ämnena och ställer mest slutna frågor; personen svarar, men tar sällan initiativ till samtal.

Efter en fråga, ett förslag eller en modellering, titta på personen med vänlig förväntan och vänta 5 till 10 sekunder utan att säga något. Vänta längre vid stora motoriska svårigheter, kognitiv funktionsnedsättning eller inför en ny rutin. Tio sekunder är länge: räkna tyst ”tusen ett, tusen två…”. De flesta vuxna upprepar, omformulerar eller svarar i personens ställe efter två eller tre sekunder. Men pausen ger tid att förstå, att hitta ordet, och visar att det är hennes tur.

Avsluta inte budskapet för tidigt. Personen trycker på ÄTA, och man utbrister ”Jaså, du är hungrig!”, fast hon kanske ville säga ”hunden äter”. Vänta efter den första symbolen: fortsättningen kommer ofta. Vissa tycker om att man gissar, förutsatt att man kontrollerar; andra avskyr att bli avbrutna. Fråga dem, och skriv det på deras kort ”Så pratar du med mig”.

Svara på varje försök och bygg sedan ut

Svara direkt på det personen uttrycker, vilken form det än har: en blick, en gest, ett ljud, en bild. Om hon trycker på en symbol ”av en slump”, svara som om det var avsiktligt.

• Bygg ut med ett ord, i hennes verktyg. Trycker hon på VILJA BOLL? ”Vill du ha den röda bollen?” och tryck på RÖD. Trycker hon på HUND? ”Ja, hunden springer” och tryck på SPRINGA.
• Visa rätt symbol när hon tar fel, i stället för att bara rätta muntligt, en vanlig reflex hos samtalspartner (Smith & Grove, 2003).
• Bekräfta det du har förstått: ”Menar du att du vill gå till parken?”.
• Ställ riktiga frågor, som du inte vet svaret på, hellre än förhörsfrågor (”vad är det här?” framför en katt). Slutna frågor är fortfarande användbara, särskilt när personen är trött: avsluta dem med ”ja eller nej?” och visa en nick.

Om inget kommer efter väntan, modellera ett möjligt svar i hennes verktyg, utan att kräva att hon upprepar det, och gå sedan vidare.

Hur skapar man tillfällen att kommunicera?

När allt är förutsett (glaset fyllt innan törsten kommer, leksaken inom räckhåll) finns det få skäl kvar att kommunicera. Ordna små situationer som väcker lust att säga något:

• ge en mycket liten portion, så att hon ber om MER;
• ställa favoritleksaken synlig men utom räckhåll;
• skruva åt locket lite för hårt, så att hon ber om HJÄLP MIG eller ÖPPNA;
• ”glömma” skeden eller ge fel sak, så att hon kan säga INTE DET DÄR;
• stoppa sången mitt i och sedan vänta;
• erbjuda ett val mellan två saker, varav en som hon inte tycker om.

Två villkor: ordet som behövs finns i hennes verktyg, och leken förblir lättsam. Man slutar innan det blir frustrerande.

Skapa ett tillfälle, vänta, svara: det är PoWR-cykeln (Douglas, McNaughton & Light, 2013). Med regelbunden övning förändrar den samspelet på djupet.

Uppmuntra, ge ledtrådar: i vilken ordning?

När personen ofta har sett ett ord kan du uppmuntra henne att använda det, och sedan ge ledtrådar vid behov, och gradvis minska hjälpen. Två sätt att göra det:

• Från minst till mest hjälp (vänta, peka på verktyget, modellera sedan ordet): för personer som är ganska passiva, så att de inte blir beroende av ledtrådarna.
• Från mest till minst hjälp (modellera, peka, vänta sedan): för impulsiva personer, svåra färdigheter, och när ett utmanande beteende ersätts med ett budskap (se Utmanande beteenden).

I båda fallen tar man aldrig personens hand för att få henne att trycka på symbolerna.

Hur anpassar man sig till personen?

Utbilda samtalspartnerna: det går fortare än man tror

Ju fler som modellerar (föräldrar, syskon, elevassistenter, personal), desto oftare ser personen sitt verktyg användas. Och strategierna går snabbt att lära sig. Mindre än fem timmars utbildning räcker ofta för att varaktigt förändra sättet att samspela (Kent-Walsh & Binger, 2013), och korta utbildningar ”i rätt ögonblick” på 15 till 20 minuter har redan en mätbar effekt (Holyfield m.fl., 2018). Efter en kort video tolkade klasskamrater kamraternas signaler rätt i 86 % av fallen, mot 33 % innan.

Programmet ImPAACT (Kent-Walsh & Binger, 2013) tränar fem färdigheter: modellera, göra en väntande paus, ställa öppna frågor, ge ledtrådar och sedan minska hjälpen, svara på varje försök och bygga ut det. Metoden som fungerar: beskriv strategin, visa den, öva med återkoppling och tillämpa den sedan i verkliga livet. Föräldrar föredrar korta, upprepade tillfällen på ungefär en timme (Meder & Wegner, 2015).

Minnesregeln ”LAF, Don't CRY” (McNaughton & Vostal, 2010): lyssna, fråga, visa intresse; inte kritisera, reagera för snabbt eller bara prata om sig själv.

Gör så här, undvik det här

Material att skriva ut finns på resurssidan.

Vanliga frågor

Och om personen inte tittar när jag modellerar?

Det är vanligt i början. Fortsätt: många iakttar i ögonvrån. Placera verktyget nära ditt ansikte eller nära föremålet för aktiviteten.

Ska jag modellera i hennes verktyg eller i mitt?

Helst i hennes, så att dina rörelser motsvarar hennes. En kopia (papperstavla eller app i din telefon) fungerar om orden står på exakt samma platser; i Buddy synkroniseras ordförrådet mellan enheterna.

Hur lång tid tar det innan man ser framsteg?

Det finns ingen garanterad tidsgräns. Ett barn hör sitt språk i mer än ett år innan det pratar: en person som lär sig AKK behöver också ett långt språkbad, som räknas i månader.

Pictalk Buddy samlar AKK-tavlor, visuellt schema, guidade sekvenser och livsböcker, med samma bilder, på Android, iOS, webben och klockan. En app där du betalar vad du vill, utvecklad av en ideell förening. Upptäck Buddy

Källor

• Beukelman, D. R., & Light, J. C., 2020, Augmentative & Alternative Communication (5:e uppl.), Paul H. Brookes, kapitel 3, 4, 10, 11 och 12.
• Studier som citeras utifrån Beukelman & Light (2020): Hart & Risley (1995); Romski & Sevcik (2003); Romski m.fl. (2010); Allen m.fl. (2017); Biggs, Carter & Gilson (2018); O'Neill, Light & Pope (2018); Fey (2008); Laubscher & Light (2018); Smith & Grove (2003); Douglas, McNaughton & Light (2013, PoWR); Kent-Walsh & Binger (2013, ImPAACT); Holyfield m.fl. (2018); Meder & Wegner (2015); McNaughton & Vostal (2010); Small m.fl. (2003).