Att införa AKK handlar inte bara om att välja en app: det handlar om att förstå hur personen deltar i sitt liv, att genast ge henne ett sätt att kommunicera och sedan organisera ett team som håller verktyget levande överallt där hon lever. Ett team som fungerar gör ofta mer för kommunikationen än det bästa verktyget.

Måste man vänta tills bedömningen är klar innan man erbjuder ett verktyg?

Nej. Ingen ålder, kognitiv nivå eller diagnos är ett villkor för att få tillgång till AKK, och att öva så kallade ”förkunskaper” separat förbättrar inte kommunikationen (Kangas & Lloyd, 1988; Romski & Sevcik, 1988). Erbjud ett sätt att kommunicera under bedömningen och justera det sedan efter hand. Säg också till familjerna redan vid första besöket att AKK inte bromsar talet: se AKK och tal och Myter om AKK.

Bedöma delaktigheten, inte bara personen

Delaktighetsmodellen (Beukelman & Mirenda), som ASHA har tagit upp, fungerar som en cirkel:

1. Beskriv delaktigheten i personens aktiviteter och hennes kommunikationsbehov, jämfört med jämnårigas.
2. Identifiera hindren, av två slag: möjlighetshinder (regler, arbetssätt, kunskaper, färdigheter eller attityder i omgivningen) och åtkomsthinder (kopplade till personens förmågor).
3. Välj insatser: skapa tillfällen, stärk de naturliga förmågorna, anpassa miljön, ge tillgång till AKK.
4. Planera för i dag och i morgon, genom att utbilda personen och hennes samtalspartner.
5. Utvärdera delaktigheten och börja sedan om.

Den här ramen hindrar att bedömningen krymper till individens förmågor: en stor del av hindren finns i omgivningen.

Kartlägga kommunikationsbehoven

Ett schema per situation

Bedömningen av kommunikationsbehov (Beukelman m.fl., 1985) delar in varje behov i nödvändigt, önskvärt, mindre viktigt eller framtida. Den går igenom:

• meddelandena: påkalla uppmärksamhet, nödläge, ja/nej, önskemål, samtal, känslor, medicinska behov…;
• sätten: tal, skrift, telefon, privat;
• samtalspartnerna: personer som inte läser, okända, grupper, personer med hörselnedsättning;
• platserna: bullriga, utomhus, i bilen;
• ställningarna: i sängen, gående, liggande.

Flera informanter

När föräldrar, logopeder och lärare tillfrågas var för sig föreslår var och en ord som de andra inte har nämnt (Morrow m.fl., 1993). Personen själv är fortfarande den viktigaste källan, och har sista ordet. Kartläggningen av sociala nätverk (Blackstone & Hunt Berg, 2003), som beskriver fem cirklar av samtalspartner, visar ofta att bara familjen och avlönade yrkesverksamma finns kvar.

Stödverktyg

För tidig kommunikation hjälper Communication Matrix (Rowland, 2004) eller CSBS (Wetherby & Prizant, 1993) till att avgöra vilket stadium personen befinner sig i. Formulär av MacArthur-Bates-typ ger en karta över de första orden, som behöver gallras eftersom informanterna ofta kryssar i för många. Bedöm också förståelsen med och utan visuellt stöd: vissa personer förstår mycket bättre när talet åtföljs av text eller bilder (Light m.fl., 1998).

Bedöma utan att lita på ett enda test

• Observera under flera dagar, på flera platser och med flera samtalspartner. Avstå från alla prognoser.
• Välj hellre dynamisk bedömning (lära ut och sedan testa) och funktionella kriterier än modifierade standardiserade test.
• Testa symbolerna noggrant: ett ja/nej-svar har en chans på två att bli rätt av en slump; variera målens placering, håll koll på om personen föredrar vissa positioner och välj medvetet distraktorer som liknar målet till utseende eller betydelse.
• Testa alla sorters ord, inte bara substantiv: handlingar, frågor, sociala ord. Abstrakta ord går sämre: det är ett skäl att lära ut dem, inte att ta bort dem.
• Bedöm styrsättet med början i direkt val: handen, sedan blicken, sedan huvudet, sedan foten. Sittställning, kontakter och ögonstyrning beskrivs i Styrsätt: sittställning, kontakt, ögonstyrning.

Välja det första systemet

Sammanfatta bedömningen i en kravlista och jämför systemen med den listan, snarare än med den programvara du känner bäst eller med jämförelsetabeller över funktioner, som aldrig har validerats och ofta gynnar de mest tekniska lösningarna (Beukelman & Light, 2020): checklistan med kriterier och upplägget för utprovning finns i Välja verktyg: papper, surfplatta, utprovning.

Vem gör vad i teamet?

Samtalspartnerna är halva systemet: de som modellerar, ger tid och svarar på varje försök får stora framsteg (Kent-Walsh m.fl., 2015; O'Neill, Light & Pope, 2018).

En sista möjlig medlem glöms ofta bort: en vuxen som själv använder AKK. Mentorskap från erfarna personer hjälper både mentorn och den som får stöd (Beukelman & Light, 2020).

Utse en AKK-ansvarig

När alla tror att någon annan uppdaterar verktyget händer ingenting på flera månader. Utse en person som i vardagen ansvarar för att:

• lägga till nya ord och ta bort dem som inte längre används;
• kontrollera att enheten är laddad och att papperskopian är uppdaterad;
• presentera verktyget för nya samtalspartner (vikarier, nya kollegor, praktikanter);
• lära upp den som tar över om hon slutar.

Hur rollen passar in i en verksamhet för personer med funktionsnedsättning beskrivs i AKK i verksamheter.

Komma överens om det viktigaste

De här punkterna ska vara gemensamma för alla miljöer där personen lever:

1. Samma verktyg, med samma layout. Om orden inte ligger på samma ställe hemma och i skolan måste personen lära om allt. Se Organisera rutnätet: storlek, fasta platser och färger.
2. Samma ja/nej-signal, känd av alla och nedskriven.
3. En signalordbok: personens egna gester, ljud eller reaktioner, vad de betyder och hur man svarar på dem, uppsatt där hon lever. Se Kortet ”Så pratar du med mig”.
4. Gemensamma mål: vilken färdighet, med vem, i vilka situationer, och hur man vet att den sitter.
5. Vem som lägger till vilka ord, och när: till exempel skickar läraren listan för nästa arbetsområde, och familjen lägger till helgens ord.
6. En plan B: en likadan papperstavla för utflykter, badet och när tekniken krånglar.

Utbilda samtalspartnerna, lite i taget och ofta

Mindre än fem timmars utbildning räcker för att förändra arbetssätt, och korta utbildningar ”just in time” på 15 till 20 minuter har mätbar effekt (Kent-Walsh & Binger, 2013; Holyfield m.fl., 2018). Föräldrar föredrar flera korta tillfällen, på ungefär en timme, framför en hel dag (Meder & Wegner, 2015). En enkel metod (Kent-Walsh & McNaughton, 2005):

1. beskriv strategin (till exempel att vänta 5 till 10 sekunder);
2. visa den i en verklig situation;
3. be samtalspartnern återge den med egna ord;
4. öva med direkt återkoppling;
5. använd den i vardagen, med stöd som gradvis minskar;
6. planera hur den ska hållas vid liv i nya situationer.

I en studie gav distansutbildning med skärmdelning lika bra resultat som utbildning på plats (Quinn m.fl., 2011): användbart när logopeden och skolan ligger långt ifrån varandra. Strategierna att föra vidare: Modellera, vänta, svara.

Låta informationen gå runt utan att belasta

• I skolan är arbetet med åtgärdsprogrammet ett naturligt tillfälle att stämma av AKK och skriva in den i programmet: se AKK i skolan.
• I vardagen låter en visuell kontaktbok eller en digital livsbok personen berätta om sin dag när hon går från en miljö till en annan.

Klara övergångarna: ny klass, ny verksamhet, vuxenliv

Ny klass, ny verksamhet, flytt, övergången till verksamheter för vuxna: det är där tråden oftast går förlorad. En person med traumatisk hjärnskada bodde på elva olika ställen på femton år, och förlusten av utbildad personal var den främsta orsaken till att hon slutade använda AKK (Fager m.fl., citerade i Beukelman & Light, 2020). Några regler:

• besök det nya stället i förväg och ta reda på vilka ord som kommer att saknas;
• byt inte verktyg samtidigt som miljö;
• förbered en överlämningsmapp: ordförrådet, kortet ”Så pratar du med mig”, signalordboken, inställningarna för styrsätt;
• ordna en kort utbildning för det nya teamet.

I tonåren och i vuxen ålder ska personen behålla kontrollen över sin profil och över det som delas: be om hennes samtycke innan du sprider hennes meddelanden eller böcker. Om vuxenlivet, se Tonår och vuxenliv.

Följa framstegen och hålla verktyget levande

Skriv konkreta mål som anger färdigheten, hjälpmedlet, samtalspartnerna, platserna och kriteriet. Målskalan GAS (goal attainment scaling), som skattas från −2 till +2 och ses över ungefär var tredje månad, gör det möjligt att följa utvecklingen. Se också över målen vid varje övergång och varje förändring av hälsan.

De vanligaste orsakerna till att AKK överges är nästan alltid gemensamma: ett dåligt anpassat verktyg, ett ordförråd som aldrig uppdateras, samtalspartner utan utbildning, en närstående som säger nej, personal som försvinner vid byte av verksamhet. Var och en har sin motåtgärd i den här guiden: gå tillbaka till de kartlagda behoven, en AKK-ansvarig, en kort utbildning för nya, en överlämningsmapp.

Vanliga frågor

Vem ska leda AKK-teamet?

Ofta logopeden, men det är ingen regel. Det viktiga är att det är tydligt vem som är AKK-ansvarig.

Måste alla yrkesverksamma använda samma app?

För personen: ett enda system med samma layout överallt. De yrkesverksamma kan arbeta med andra program på sitt håll: ett öppet utbytesformat som OBZ, som Pictalk Buddy kan importera och exportera, gör det möjligt att dela tavlorna.

Vad gör man när familjen och skolan inte är överens?

Gå tillbaka till två frågor: vad hjälper personen att delta mer, och vad tycker hon själv? Att respektera hennes preferenser kan påskynda inlärningen (van der Meer m.fl., 2011), och kommunikation är en rättighet: se Vad är AKK?.

Pictalk Buddy samlar AKK-tavlor, visuellt schema, guidade sekvenser och livsböcker, med samma bilder, på Android, iOS, webben och klockan. En app där du betalar vad du vill, utvecklad av en ideell förening. Upptäck Buddy

Källor

• Beukelman, D. R. & Light, J. C. (2020). Augmentative & Alternative Communication (5:e uppl.). Brookes, kap. 2, 3, 4, 8, 11, 17.
• Studier citerade i boken: Kangas & Lloyd, 1988; Romski & Sevcik, 1988; Beukelman m.fl., 1985; Morrow m.fl., 1993; Blackstone & Hunt Berg, 2003; Rowland, 2004; Wetherby & Prizant, 1993; Light m.fl., 1998; Kent-Walsh m.fl., 2015; O'Neill, Light & Pope, 2018; Costigan & Light, 2010; Kent-Walsh & Binger, 2013; Holyfield m.fl., 2018; Meder & Wegner, 2015; Kent-Walsh & McNaughton, 2005; Quinn m.fl., 2011; Fager m.fl.; van der Meer m.fl., 2011.